Nordsvensken ska enl vad man brukar få höra vara något hetsigare än ardennern. Men många av de ardennrar jag träffat eller hört om har kunnat vara riktigt jäkliga om de inte får arbeta ordentligt (mycket!). Nordsvensken har en enl mig bättre kroppsbyggnad om man ska rida. Hur de är i personlighet har nog mer att göra med individ än ras.

#1 okej, så man kan säga att det inte är så stor skillnad mellan dessa? Utan jag kan kolla efter båda, och leta efter en passande individ? Tja känner jag mig själv rätt så slutar det säkert med ett varmblod istället, just för att jag går efter personkemin, vilket är det viktigaste haha 😂

Nordsvenskar är otroligt individuella. Min är kolugn i det mesta, men då han ser ett öppet fält vill han bara springa. I skogen är han underbar, och en gång då han drack smällde ladugårdsdörren emot badkaret, och han bara lyfte på huvudet och fortsatte dricka (vid 4 års ålder), medan jag hört om andra nordisar som är lite smårädda av sig.

Hans personlighet är väl det jag tycker mest om. Han brukar massera min rygg emellanåt, och då jag kliar honom brukar han flytta på sig tills jag kliar honom på preciiis rätt ställe ;)

#3 Jo jag har hört att dom kan vara det! Vilket kan skrämma mig lite :P Ifall jag får hem en häst som är helt perfekt, men sen blir helt annorlunda när den har bott in sig! Men det kan väl hända vilken häst som helst också iofs!

Men din häst låter ju jättetrevlig, det är en sån häst jag tänkt söka efter, som är lugn som en filbunke i stort sätt alla lägen :) Men ändå är robust som ett kallblod, men det är ju mest bara för syns skull haha ;) Hoppas jag inte snöar in allt för mycket, och kan öppna sinnet lite för andra hästar med :P

 #4 Jo, storleken vill man ju åt ;) Dock är min väldigt stor för att vara nordis, och de flesta brukar tro att han är nordis/ardenner-korsning. Det är en riktigt häftig känsla då man gallopperar och marken bara dundrar under en. Och det mäktigaste som finns är att sitta på honom på toppen av en kulle och bara se ut över fälten.

Jag hoppas att du hittar din kompis så som jag har funnit min, och det är nog rätt så ofta så att hästarna trivs olika bra i olika miljöer. En väns nordis är helt tvärtom från min, och är hur lugn som helst då det är öppet, och ganska stirrig inne i skogen.

#5 haha ja men precis! Jag ryser av välbehag av att bara tänka på att få krama om en stor lurvig björn till häst, och få känna ett samspel med ett så stort och vackert djur :)

Tack så jättemycket! Det kommer nog inte bli hästköp än på något år eller två, men det känns ändå bra att vara ute i god tid och kolla runt och höra sig för :) Ibland önskar jag att jag vann på triss och fick leva ut min dröm så fort som möjligt 😇

#6 Nog vore en trissvinst på någon miljon riktigt trevlig :D Väldigt mycket som löser sig rätt fort då.

Är det någon som har några andra förslag på grova kallblod som passar in hyffsat på min beskrivning annars? Är öppen för förslag och läser gärna om andra raser också :)

#8

När jag var liten hade vi i familjen 2 stycken nordsvenska ston. 
Båda av brukstyp. 

Den ena, Lillemor var lugnet själv, superdupersnäll men envis. 
Min lillebror på 5år var sjövild och sprang runt i stallet och störde alla. 
Mamma kastade (när han vägrade ge sig) ibland upp honom på Lillemors rygg när hon stod i sin box och åt. 
Han skrek, gormade, gapade, slog och sprakade. 
ALLT för att komma ner men icke. Där fick han sitta tills han var lugn. 
Lillemor som var 160+ och vikt på över ett ton lyfte inte ens ett öra åt hans skrikande och sparkande. 
(Hon var i grovlek med ardenner)
Lillemor var dessutom den jag lärde mig rida på (som 7åring) och hon var även den första häst jag trillade av. 

Brunett däremot, hon gillade inte småbarn  men hon accepterade dem OM de var lugna. 
Katter var det värsta hon visste.
Jag och min syster (vi var 10 och 12)  t.ex kunde ju sköta och rida henne utan större problem, dock alltid i vuxet sällskap. 
Hon var westernriden och mer kaxig än Lillemor, testade ryttare. 
Snäll att köra och allmänt mysig annars. 
Hoppade 80+ banor vid enstaka tillfällen, trygg i alla väder. 
Hon hade cuchingsyndrom och senare fick hon cancer :(

Numera, som 21åring rider jag ett fjordsto av den äldre och kraftigare modellen med ett j*vla anamma. 
(Jag är ju så kort (157), så en grövre häst på 160+ känns lite väl bra + att jag har kassa leder.)

STENCOOL i alla lägen, inte rädd för något i världen. 
Under de 2,5år jag ridit henne så har inte något lyckats skrämma henne; än. 

Trygg i alla lägen helt enkelt, supersnäll med barn och nybörjare (min fd samo lärde sig rida på henne) MEN om man som ny och kunnig ryttare kommer och försöker med konstigheter.
DÅ stöper man i backen om man har otur, iallafall om man tänkt rida på klassiskt engelskt vis och inte känner till hur hon ska ridas) 

Hon är dessutom 26,5år gammal och det märks ingenstans mer än i mindre stelhet imellanåt.
Går alla dagar i veckan utan problem, lättare och hårdare arbete. 
Tävlar gärna i skogen mot andra hästar, hon ska vinna, kosta vad det kosta vill. 
Kör fula knep t.ex knuffa de andra ekipagen åt sidan eller blockera vägar/stigar. 
Tjusningen med kallblod, de är tåliga och egensinniga. 
Mycket personlighet. 

Jag skulle rekommendera Fjordhäst, även om min är en "specialeddition", haha.

#9 tack så hemskt mycket för ditt svar, kul läsning :) jag har vart lite inne på fjordingar också, men har dåliga erfarenheter ifrån en fjording på ridskolan där jag började rida. Hon var riktigt jävlig mot oss nybörjare och visste att man kunde köra runt på oss. Men jag drar självklart inte en hel ras över en och samma kant, men hon har satt djupa spår hos mig på både gott och ont haha! Men finns det fjordingar som klarar lite tyngre ryttare (nu menar jag inte 100+, utan 70-90 kg?), och finns det fjordingar som är över ponnystorlek? för jag är även rätt lång och vill inte se ut som en jätte på min häst :P tyckrer att jag aldrig sett en stor fjording, utan mest små och tjocka rackare :)

#10
Jag red en övervuxen shettis efter nordsvenskarna (haha snacka om helomvändning) som gjorde mitt liv fruktansvärt surt. 

Aldrig varit med om en så tjurig och egensinnig ponny! ALDRIG! 

Snäll som få mot nybörjare men vi som kunde lite fick smaka på både det ena och det andra. 

Nu i efterhand tackar jag henne, för hon lärde mig vad självbehärskning och tålamod var. 
Hade jag inte stött på henne som liten så hade jag nog aldrig orkat med min Tilda för hon var en mardröm i början. 
Fet som en tunna, deprimerad och skitarg. 

Hade iof jag också varit efter att ha stått i närmare 10år. 
Men nu efter många om och men, efter många funderingar och helomvändningar i mina tankar så har vi hittat något som funkar för oss :) 

Det finns ju grövre fjordingar på 150+ :) 
Sen finns det ju korsningar, fjordhäst/norsvensk t.ex. 
Ridit en sådan själv, supertrevlig men envis. 

Bifogar en bild på Pontus som är korsningen :)

#10 

Här är även en bild på min fd sambo på 184 och min lilla plutthäst :P

Åh jäklar vad fina! är det samma häst på båda? eller är det två olika? Pontus är den övre, och tilda den när killen rider? :P Tja om han kunde rida och det såg bra ut, så borde ju jag kunna! Tror jag ska bredda mina vyer lite mot fjordingarna, har kikat lite på dom förr, för att dom är ju så vackra! men är fjordingar överlag envisa, eller är det bara du och jag som haft lite "otur" på den fronten? :P

#13 Ja visst är de? ^_^

Det är Pontus överst och Tilda nederst med min sambo :)
Ja kan han rida och få det att se okej ut (första gången han galopperar på fotot) så kan nog du också rida en fjording :)

Ja, vi har väl mött våra måndagsexemplar antar jag, haha. 
Red en annan fjording ett fåtal gånger under ett par somrar vid namn Moses och han var och är fortfarande den snällaste häst jag någonsin mött. 
Hans galopp var helt underbar! Luftig och fin. 
Tyvärr avliden nu pga hög ålder.  :/ 

Så det finns ju "snälla" fjordingar därute också :)

Bild på min Tilda och min yngsta syster.
Nu ser Tilda plötsligt ut som en jätte, haha!

Ja men dåså, om det var måndagsexemplar så har jag inget att vara rädd för ;)

finns ju många fjordingar ute på hästnet, får fortsätta kika där och läsa lite mer om rasen :)

härlig bild! gud så mysig, har hon stort huvud eller ser det bara ut som det på bilden? Jag är helt förälskad i hästar med stora huvuden haha❤️

chade; jag rekommenderar personligen inte fjordingar då jag ofta ser dem som övervuxna shettisar, envisa och lite oberäkneliga utan att för dens skull vara smidiga som andra hästar med dylikt temperament har… Däremot kan de vara bra brukshästar för arbete och körning.

Kostnadsmässigt bör du även kolla på hovstorlek, exempelvis shire är det väldigt få hovslagare som vill ta sig an baserat på belastningen, vilket gör att de som faktiskt accepterar dem som kunder tar extrema priser.

#16 okej tack för ditt svar, har inte bestämt mig än, så vi får se vad det blir :)
Nää shirehäst är nog lite väääl stort och biffigt för mig haha. Men tack för tipsen, finns ju ardenner osv med stora hovar också, så jag ska kika, och fråga runt lite bland hovslagare..
men vad räknas som stora hovar? finn det något speciellt mått de går efter?

chade; tror att gränsen där skiljer sig mellan olika hovslagare, och priset i sig kan säkert vara en fallande skala… Dock skulle jag själv inte uppskatta att betala drygt 3000 kr per skoning och häst, men det är ju något som alla för välja själva. =)

Beror nog på mycket var man bor också, här kostar det inte olika till exempel (250 för en verkning eller 700 med skoning+skor)

jag bor ju i närheten av strömsholm, de borde väl ha fasta kostnader oavsett häst?

Mantissa; för skoning av shire? Jag vet endast hur det såg ut i området där jag fick dessa uppgifter, men de med shire i området däromkring hade väldigt svårt. Hovslagarna jag har haft har inte tagit emot shire.

chade; fråga dem, men att priserna varierar med arbetsbelastningen, tiden och riskerna för hovslagaren är för mig inget konstig…

#21 ja, fast det finns å andra sidan mig veterligen bara en Shire i just detta område :D
Men desto fler ardennrar och nordisar