Har som längst åkt från södra Dalarna till sydligaste Småland för att betäcka. Ett hingstval med hjärtat som jag aldrig ångrat - resultatet blir tre år i år.

Lite typiskt ändå att just den hingsten i många år stod inom en tiomilsradie från mej… Fast då hade jag inget sto att betäcka.

65 mil enkel resa till danmark är den längsta & bästa betäckning jag genomfört. Hingsten hade ALLT jag ville ha. Alltså var det värt varje dag & varje öre det kostade mig. Tyvärr gick det som det kan gå men som tur var klarade sig stoet! Fölis hade varit 3 år i år om det gått hela vägen.

Men jag satsade i alla fall. & det skulle jag göra igen, bara det bästa är gott nog för att riskera sitt hjärta på.

Beror lite på vilken ras det gäller. Men efterssom frågan ställs på kallblod så får mitt resonemang gälla kallblodstravare.

Eftersom det primära målet med den aveln är att få fram duktiga tävlingshästar tittar jag mycket på hingstens egna prestationer, avkommors prestationer och gärna då vad kombinationer med liknande stammar som mitt sto kommer ur. Sedan vill jag ha ett högt avelsindex på hingsten. Efterssom mitt sto har 121 i avelsindex vill jag inte gärna att hingsten har lägre än så.

Även extriören är viktig för mig, detta då en bra extriör oftast även visar på bra hållbarhet. Dessutom är det ju aldrig fel med för rasen vackra hästar :)

Sedan får ju inte stammarna vara för närbesläktade. Mitt sto är efter Moe Odin så därför går ju "Elding stammarna" bort.

Efterssom i stort sätt alla hingstar innom travet står på semin så behöver jag ju inte resa längre än till närmaste seminstation.

När man kommer till mina Russ blir både avväganden och diskusionen en helt annan. Men den hör ju inte hemma på detta forum.